eskilpappa.blogg.se

Jag vaknar av att alla är uppe, klockan har börjat närma sig sju vilket innebär sovmorgon för en småbarnsförälder. Tor kommer in och befaller att jag skall upp och Karin hejar på mentalt i bakgrunden. Eskil tjuter behagligt på avstånd. 

 

Karin har på egen hand bestämt att jag skall få sova länge eftersom hon skall på kurs och sedan sova över på hotell nere i hamnkvarteret (Borås hamn är skandinaviens största, gick tidigare under namnet Götlabårg eller något liknande). Det är med en viss anspänning jag inväntat den här dagen, det är ett visst jobb att ta hand om två terrorister på en gång. Fredagar innebär att Tor inte alls är på förskolan. De har en tendens att gadda ihop sig och i detta också bedriva tvåfrontskrig vilket i praktiken innebär att Tor oftast skriker som en stucken gris varpå Eskil ålar sig mot ett vägguttag med tillhörande sladd. Man räcker liksom inte till i de enstaka ögonblicken, min förhoppning är dock att man räcker til bättre i de sammanlagda. Facit har man nog om sisådär 25-30 år.

 

Så, åter till dagen. Efter frukost drar Karin iväg och jag och grabbarna börjar förbereda dagen genom att byta om. Eskil skriker armarna in i sin stickade tröja och storebror skriker på sig overallen sen vandrar vi iväg med skötväskan fullpackad, fickorna preparerade med reservnappar och världens största dubbelvagn (tänk första generationens Nissan Micra, innan de blev rundade och smidiga).

Målet är öppna förskolan där det, som nämnt i förra inlägget, väntar en brandbil. När vi närmar oss ser jag ingen brandbil, hjärtfrekvensen ökar och jag börjar redan fundera på mutor som på något sätt kan kompensera brandbilen. När vi kommer fram så stannar jag utanför öppna förskolan för att samla tankarna, Tor ser sur ut, Eskil som alltid är söt tittar lite oförstående på mig, han verkar ha sett en idiot för första gången. Jag hinner tänka att det får väl gå utan brandbil också och vänder vagnen för att gå in. Då hörs dock något dieseldrivet och brandbilen uppenbarar sig. Jag blir glad, Tor blir glad, Eskil ser ut att tänka; vilka idioter. När bilen väl stannat några meter från oss och den första brandmannen klivit ut så inser jag att brandmannen är min barndomskamrat som Tor träffat många gånger. Vi visste dock inte om att han skulle vara på plats. Det här innebär för Tors del att både brandbilen och den information som gavs blev lite märklig, han var mest chockerad, jag tror att det blev en världarnas kollision som han inte kunde reda ut.

Eskil han brydde sig mycket lite om brandbil, brandgubbar eller förskolefröknar. Eskil han hittade sin första vän i livet denna dag! Inne på Öppna förskolan finns nämligen leksaker och bland dessa leksaker fanns en dammsugare, och på denna dammsugare fanns dammsugarmunstycket! Eskil var kär. Runt honom sprang gubbar, tanter, killar, tjejer, kristna, muslimer, brandmän, pappor och mammor men det berörde inte honom. Likt tjuren Ferdinand under sin korkek satt han där på bilmattan med sin dammsugardel. Det var vackert på något sätt. Det var också skönt för då kunde jag lugnt sitta i soffan. Jag behövde inte socialisera med andra så kallade föräldrar. Storebror Tor skötte sig sjäv. 

 

 

Efter öppna förskolan gick vi via närbutiken hem. Eskil somnade på vägen, det är krävande att träffa en dammsugare för första gången!

 

Väl hemma så lekte vi en stund. Sen gick vi ner med en anmälningslapp för söndagsmiddagen till husets gemensamma kök/matsal. (Vi bor ju i en bogemenskap och då ingår det som ett exempel att man lagar middag åt de andra i huset någon gång ibland). Då jag skulle sätta upp lappen träffade jag på ett par andra boende i huset som börjat förbereda fredagskvällens samkväm, jag fick frågan om jag skulle ha en öl vilket jag tackade ja till. Jag erbjöd Tor att gå till lekrummet, vilket han i sin tur tackade ja till. Eskil hängde i en babybjörn på min mage men han fick åla runt en del vilket är en sysselsättning han börjar bli van vid.

 

Sedan gick vi åter hem och började förbereda middagen som bestod av korv och pasta. Eskil fick en burk med lasagne tror jag, han var myckt nöjd. Middagen som brukar vara en utmaning eftersom Eskil börjar bli trött vid den tiden är denna dag helt ljuvlig. Vi skrattar och skojar alla tre runt matbordet, nästan så man inte ville att de skulle gå och lägga sig. Men allt roligt tar slut någon gång och även denna dag. Vi hade en fantastisk dag och alla anspänningar kändes onödiga.  

 

Att ta med sig från denna dag: jag samtalar sällan med andra vuxna på öppna förskolan. De pratar mest om vilka prylar man skall ha till ungarna och vad dessa prylar kostar. Jag är ju nu en rutinerad pappa och har redan kommit fram till hur det ligger till, man köper alldeles för mycket prylar och det kostar en massa pengar, det är väl bara att fakturera i efterhand.