Bra planerat pappa!!
Efter grötfrukost lämnade Karin för kurs i Göteborg. Killarna var laddade, storebror frågade gång på gång om vi inte snart skulle till djurparken. Efter ett par timmars förhalning var det dags. Första konflikten med storebror inträffade dock innan avfärd. Eskil blev nedslagen, bokstavligt talat då Tor gav honom en högerkrok. Jag bestämde att Tor skulle säga förlåt innan vi åkte, det var dagens första misstag (jag kommer till det andra som var ödesdigert). Tor vägrar säga förlåt, han säger f, f, f, f...tillslut får han välja på att säga förlåt eller ge Eskil en kram. Det blir en kram, tog bara 45 minuter.
Eskil har en nederländsk inställning till att cykla, han vägrar ta på cykelhjälm. När jag väl krånglat på den är han butter, när jag tittar in i vagnen får jag ingen direkt kärleksfull blick tillbaka. Som tur är tycker han om när vi susar fram. Färden mot djurparken går fint, jag har börjat förstå att vårt ekipage väcker uppmärksamhet i trafiken, bilarna stannar utan större uppmaning. Det enda problemet är 50-talisterna i sina nya fina bilar som inte vet vad cykelbanor är, de kör mer än gärna fram på cykelbanan där de står och väntar på att fotgängare skall gå över övergångsställen. Jag känner redan nu att 50-talisterna kommer hamna i konflikt med oss på riktigt snart.
När vi närmar oss djurparken börjar jag funderar ta kring om det är öppet så här i april, jag viftar bort tanken. Jag har ju sett massa uppdateringar på Facebook om folk som varit där. När jag glider fram mot ingången är det väldigt liten kö. Det är också galler framför ingången, H-vete!! Det är bara helgöppet 😢
Jag står vid cykeln, jag vågar inte titta mot vagnen, vad ska de säga?? Efter en stund känner jag ändå att jag får ta tjuren vid hornen, tittar in i vagnen. Eskil stensover, Tor tittar ut med en tom blick, jag säger till Tor att jag har ngt tråkigt att säga, hans underläpp sticker ut och när jag säger att det är stängt börjar han gråta. Jag lovar att han kommer få glass, gråten minskar, att vi skall till en lekplats, gråten minskar ytterligare lite, jag lovar också pommes frites, gråten upphör. Problemet är bara att Eskil har vaknat och gråter. Jag cyklar iväg, Eskil tystnar.
Det blir stadsparken, glass, McDonalds och en massa fjäsk. Det blir trots allt en bra dag, Det är soligt och vi kommer hem helt slutkörda.
En vanlig dag som hushållspappa.
