Första födelsedagen!
Det här med att skriva blogg är inte alltid så lätt. Ambitionen var ju att skriva varje dag för att ha någon slags dagsbok över föräldraledigheten. Något som Eskil senare kanske skulle ha intresse av att läsa.
\nJag misslyckades, varför då kan man undra?
Jo, jag har underskattat omfattningen av insats som krävs när man har två stycken barn, Eskil har ju som bekant en storebror. Orken och inspirationen har trutt i takt med sömnlöshet och då är bloggande naturligt nog väldigt lågprioriterat. Nåväl, nu är jag i alla fall igång igen. Ambitionen nu är att någon gång då och då skriva ett inlägg, att komma i närheten av att skriva varje dag finns inte på kartan.
Skärtorsdagen gjorde jag min sista arbetsdag och nu är jag hushållspappa på heltid ända fram till september/oktober. Att lämna jobbet kändes lite märkligt men den här gången gjorde jag det med ett lugn som jag inte kände förra gången. Nu är det heltid med Eskil och deltid med storebror som går sina 15 timmar i veckan på förskolan.
Eskil är nu ett år! Tiden har gått väldigt fort på alla sätt och vis. Han är nu en liten kille som alltmer visar vad han vill och som försöker lära sig att gå. Tyvärr vågar han inte riktigt utan skall hålla båda händerna i pappas när hantera ar runt vilket innebär en del påfrestning för ryggen. Å andra sidan har jag lärt mig att föräldraskap handlar om sömnbrist, oro och ryggont så det är väl bara att acceptera.
Eskils födelsedag firades inte med något storslaget kalas då jag själv återhämtade mig från magsjuka och Eskil hade tendenser på det samma. Han fick en liten röd gitarr som han tycker om att slå på men han var inte särskilt imponerad. Att köpa födelsedagspresent till en ettåring är ungefär lika svårt som att köpa presenter till sin sambo.