Pappa, jag behöver en kvinna!
Idag var storebrors första dag på förskolan efter påsklovet och Eskil firade det med att vakna klockan fyra, tur att det var Karins morgon 😁.
Eskil somnade efter lämning och jag fick tillfälle att fixa lite hemma och dricka kaffe. Efter att Eskil hade ätit sin lunch med hjälp av samtliga kroppsdelar (till och med tårna var smutsiga) sköljde jag av honom och bytte kläder innan det var dags att sätta honom i den nya cykelvagnen och hämta storebror.
Eskil gillar cykelvagnen förutom momenten när man skall sätta sig i den, när han har skrikit klart går det dock bra.
På förskolan smet vi in i ett angränsande rum till Tors avdelning eftersom det var utvecklingssamtal. Eskil tyckte att det var lite väl mycket fokus på storebror så han ställde sig vid bordet och slog hakan i skivan vilket också medförde ett bett i tungan. Mycket ledsen Eskil blev det när blodet strömmade. Efter lite vatten och tröst från pappa gick det över och kunde hämta storebror. Tor jublade över att vi skulle ut och cykla med vagnen, Eskil satte sig utan jubel.
Eftersom det i jämförelse med de senaste dagarna var ganska kallt idag gav jag förslaget att vi skulle cykla till biblioteket där det finns en fin lekhörna, Tor sa "Ja" , Eskil sa "hum" så vi cyklade dit.
Eskil tycker om att spatsera runt i lekhörnan hängandes i pappas armar medan storebror kör sitt eget race.
Efter en stund så sticker plötsligt Eskil iväg när vi sitter vid ett bord och leker. Han kryper målinriktat och snabbt, oerhört snabbt i riktning mot en kvinna i 30-årsåldern. Han tar tag i hennes ben och ställer sig upp och tittar beundrande upp på henne. Hon sätter sig ned på huk, han tar på hennes halskedja och vänder sig så han hamnar i hennes knä. Han ser så nöjd ut! Jag försöker få hans uppmärksamhet för att få det att verka dom att han är min och att jag inte bara har kidnappat ett barn någonstans. Han skiter fullständigt i sin pappa. När den för oss okända kvinnan säger att hon står och väntar på toaletten som nu är ledig och att hon måste gå blir Eskil ledsen, mycket ledsen. Han skriker, han skriker ohejdat som bara ett barn kan. Jag försöker trösta honom, han får vatten, en klämmis, pussar och sång men det blir aldrig bra. Det är bara intensiteten i ledsamheten som varierar. Vi packar ihop och ger oss av. Jag antar att hon påminde om hans mamma men vi lär väl aldrig få veta vad det handlade om exakt. När vi går ser jag kvinnan huka sig bakom en bokhylla. Antingen gömmer hon sig eller så pillar hon på mobilen, vem vet?
Väl hemma så kollar storebror Youtube och vi lagar mat. Eskil gillar ärtor, de rullar långt när man kastar dom fast man inte får göra det enligt pappa.
Det har varit en lugn och fin dag. Bloggen är tillbaka, vi har en cykelvagn och våren har gjort entré.