Vi klarade det!
Det är inte tillåtet att hjälpa honom att äta heller, kan själv!
Trevlig dock att Eskil verkligen ville sätta sig i cykelvagnen innan jag trampade iväg. Storebror som är svårimponerad tyckte om att jag hade med cykelvagnen. I uppförsbackarna hördes ett lite smått provocerande "heja pappa" från cykelvagnen. Väl framme var min plan att ta med cykelvagnen in, det man gör då är att man kopplar loss fästet som sitter fast i cykeln och klickar dit ett litet hjul. Tor får ett fullständigt bryt, han vill inte ha något hjul där fram. Han skriker och gråter. Jag fattar ingenting, Eskil fattar ingenting heller. När Tor till slut lugnar sig kan vi glida in på Coop. Eskil trivdes med att sitta i vagnen medan Tor krävde det ena och det andra. Kraven ökar med åren, Eskil var nöjd med en banan efter handlingsturen medan Tor förutom ett ballerinakex för att ens gå med på att gå in krävde en banan och digestivekex samt en tandkrämstub med Hello Kitty.
Färden hem gick via ett postombud, killarna satt kvar utanför (jag såg vagnen genom fönstret hela tiden) medan jag hämtade ett paket. När jag kommer ut sitter Eskil och petar på sin bror, pekfinger i ansikte o och om igen. Det är en missnöjd storebror och en mycket nöjd lillebror.
Den sista backen innan vi kom hem var tung, två killar och ett par kassar mat väger en del. Jag kommer snart ha en respektabel benstyrka. När vi varit hemma en stund dyker mormor upp med presenter till Eskil som ju nyligen fyllt ett. Det är tur att han inte begriper det där med presenter än eftersom storebror la beslag på dom.
Dagens lärdom är att mutor är en nödvändighet för att genomföra saker med små barn. Jag går aldrig någonstans utan frukt eller nåt liknande.